Ont, trött och ur fas! Så kan man beskriva mitt tillstånd just nu.
Är det inte fogarna så är det huvudet. Jag har haft ont i huvudet i mer eller mindre varje dag sen mitten av november. Väldigt jobbigt, vissa dagar (som idag) är värre än andra med extrem skallebank.
Och på det så har jag inte en jätteförstående sambo! Vilket är väldigt ledsamt
Han går runt och klagar på träningsvärk men tycker inte synd om mig som knappt kan gå. Har försökt förklara för honom men det går inte in.....
Så jag får stå ut

Att skaffa barn är ju sjukt dyrt och pengar är ju inget man vill tänka på direkt när man ska få barn.
Man skaffar ju inte barn pga ekonomin. Men jag kan ändå inte sluta förundras över de som skaffar sex barn eller fleer. Tre barn är många nog och vi kommer ju ha fyra barn varannan vecka.

Allt kostar
Det kostar att vara sjukskriven
Barnen behöver rum att sova i så större boende behövs.
Större bil behövs ? på den iaf
Sen är det vagn, säng, babyskydd etc
Man ska vara mamma/pappaledig och förlora en massa pengar men man ska ändå ha råd att betala de räkningar man har idag.

Pust

Oroar mig mkt
Jag kommer mest troligt bara vara mammaledig tre månader sen börja jobba ca 25% så långe bebisen ammar på dagarna. När hon slutat med det så ska vi försöka dela på dagarna och jobba 60/40 var.
Detta för att inte förlora så mkt pengar men oxå för att inte förlora kontakten med jobbet. Jag har ett jobb som är kul, flexibelt och stressigt. Men jag är just nu rätt oersättlig. Men såklart kan vem som helst ta min plats om jag lär upp ngn, men då blir jag rädd om min tjänst
Vad händer med mig när jag kommer tillbaka min vikarie kanske gör ett bättre jobb än jag.......det kan ju hända.
Mina chefer insåg rätt snabbt att lära upp ngn kommer ta ett halvår och eftersom jag inte vill vara borta så länge så kostar det mer än det smakar,
Hur de ska lösa min tjänst när jag är borta återstå att se

Men sen är det så att jag tyckte det var rätt jobbigt att vara mammaledig sista gången. Visst han var sjuk och vi flängde till sjukhus hela tiden, men jag var inte mig själv under lång tid, och där sprack mitt äktenskap tror jag. Tycker fortfarande det är mitt ex fel, han tog aldrig några nätter. Såg bara till sig själv och tyckte jag var tråkig som jämt var trött. Att vår son vaknade ca 20 ggr per natt var inget konstigt tyckte han....
Jaja hur som helst vill jag att vi delar mer på detta. Min sambo jobbar kvällar varannan vecka och då kommer han få ta bebisen så jag får sova alt jobba.
Vi hoppas det blir bra
Hans ex har skrivit till mig i vrede och sagt vilken dålig pappa han var som aldrig tog hand om deras son (hon var dock arbetslös de tre år de levde ihop med barn) hon tyckte han var ett svin som tex inte tog ledigt för stt följa med till BVC
Jag har sagt till min sambo, upp till bevis att hon har uppfattat allt fel :)

Nehe
Dax att jobba lite mer

Tiden segar sig fram men går samtidigt så fort.
Det är för mkt just nu, främst på jobbet. Min hjärna hinner inte med, min kropp orkar inte. Men ändå kämpar jag på. Jobbar 75% men kände efter några dagar att det var för mkt. Men ska försöka köra på i tre veckor till och sen gå ned till halvtid.
BM skäller på mig för att jag inte tänker på mig själv och bebisen, men fasen jag har ansvar gentemot den som betalar min lön oxå.
Men min kropp är helt slut, orkar inte hänga lite tvätt och åka och handla. Får så ont i ryggen så nu är det soffläge
Bebisen sparar iaf för fullt och det år mysigt

Tiden går fort men ändå sakta
Redan i vecka 20 och vi har varit på ett efterlängtat ultraljud där allt såg bra ut.
Men ändå är jag orolig hela tiden, inte känt sparkar sen i förrigår tex det gör mig totalt orolig och galen trots att barnmorska sagt att man inte kan förvänta sig dagliga sparkar fören efter v 22

Mår iaf mindre illa men har fått foglossning

Mkt tankar i min hjärna, katastrof tankar kring barnen. Och inte blev det bättre av att min farfar dog för en vecka sen.
Konstant orolig över att mina barn ska ramla eller vara med om en olycka så illa att de måste till sjukhus.
Jag målar upp såna hemska bilder i min hjärna.

Jag och sambon var på semester förra veckan och det var svårt att njuta, ville bara veta att barnen mådde bra.
Jag blir orolig för hur omvärlden är, tjejer kan inte gå på badhus eller discon utan att bli ofredade! Vart ska det sluta! När ska barnen känna sig trygga?
Är man bara trygg när man riktigt liten och är i mammas famn hela dagarna?
Hemskt!
Måste jobba på alla tankar, försöker att hålla mig borta från nyheter på tv
För det mig bara ångest!
Man ska ha dåligt samvete över allt!
Sverige ska vara det land som stället upp för allt och alla men klarar inte av att ta hand om allt sen.
Man ska skänka pengar till höger och vänster för forskning, för fattiga barn i andra länder, för uppbyggnad av förstörda städer och sen lite mer forskning. Samtidigt som man ska försörja sig själv och sin familj, man ska ta hand om familjen när de blir sjuka, ha råd att vabba och betala mediciner (äntligen gratis för barn). Man ska själv ha koll på vilka rättigheter man har, när man kan få hjälp från staten och när man inte kan få det. Man ska ha full koll på när man måste anmäla saker till försäkringsbolag och när det är onödigt. Etc etc
Tar Sverige hand om sig själv innan man tar hand om andra!
Vid säkerhetsgenomgången på flygplan så säger de alltid
Hjälp dig själv före andra!
Borde det kanske tillämpas mer!
Man ska absolut hjälpa sin nästa men till vilken gräns.

Tex har jag mått skit denna graviditet, mått illa och lidit av smärtor som krävt massor av mediciner jag har köpt mediciner för 1500:- självklart går dessa mediciner INTE under högkostnadsskydd. Samtidigt har jag varit sjukskriven och förlorat pengar. På det så har läkarna exprimenterat med medicin åt min son, olika saker allt har jag fått betala
Ja jag må vara bitter, men att be mig skänka pengar när jag själv inte går runt varje månad känns konstigt. Dessutom så ger man folk dåligt samvete "va är du inte världsförälder" det har vi varit i flera år. Vi skänker även pengar till cancerforskning och hjärtforskning.
Och all mat vi köper är ekologiskt!
Ja superbra
Men om svenska staten la sina pengar rätt så skulle det finnas pengar till forskning, och ekologisk mat skulle inte vars dyrare tex

Ja nu blev det djupt

Ska nog jobba istället
Nej jag är inte bitter

Jag la mina pengar på mitt välmående, kalla mig egoist
Men jag behövde det