Tiden går fort men ändå sakta
Redan i vecka 20 och vi har varit på ett efterlängtat ultraljud där allt såg bra ut.
Men ändå är jag orolig hela tiden, inte känt sparkar sen i förrigår tex det gör mig totalt orolig och galen trots att barnmorska sagt att man inte kan förvänta sig dagliga sparkar fören efter v 22

Mår iaf mindre illa men har fått foglossning

Mkt tankar i min hjärna, katastrof tankar kring barnen. Och inte blev det bättre av att min farfar dog för en vecka sen.
Konstant orolig över att mina barn ska ramla eller vara med om en olycka så illa att de måste till sjukhus.
Jag målar upp såna hemska bilder i min hjärna.

Jag och sambon var på semester förra veckan och det var svårt att njuta, ville bara veta att barnen mådde bra.
Jag blir orolig för hur omvärlden är, tjejer kan inte gå på badhus eller discon utan att bli ofredade! Vart ska det sluta! När ska barnen känna sig trygga?
Är man bara trygg när man riktigt liten och är i mammas famn hela dagarna?
Hemskt!
Måste jobba på alla tankar, försöker att hålla mig borta från nyheter på tv
För det mig bara ångest!
Man ska ha dåligt samvete över allt!
Sverige ska vara det land som stället upp för allt och alla men klarar inte av att ta hand om allt sen.
Man ska skänka pengar till höger och vänster för forskning, för fattiga barn i andra länder, för uppbyggnad av förstörda städer och sen lite mer forskning. Samtidigt som man ska försörja sig själv och sin familj, man ska ta hand om familjen när de blir sjuka, ha råd att vabba och betala mediciner (äntligen gratis för barn). Man ska själv ha koll på vilka rättigheter man har, när man kan få hjälp från staten och när man inte kan få det. Man ska ha full koll på när man måste anmäla saker till försäkringsbolag och när det är onödigt. Etc etc
Tar Sverige hand om sig själv innan man tar hand om andra!
Vid säkerhetsgenomgången på flygplan så säger de alltid
Hjälp dig själv före andra!
Borde det kanske tillämpas mer!
Man ska absolut hjälpa sin nästa men till vilken gräns.

Tex har jag mått skit denna graviditet, mått illa och lidit av smärtor som krävt massor av mediciner jag har köpt mediciner för 1500:- självklart går dessa mediciner INTE under högkostnadsskydd. Samtidigt har jag varit sjukskriven och förlorat pengar. På det så har läkarna exprimenterat med medicin åt min son, olika saker allt har jag fått betala
Ja jag må vara bitter, men att be mig skänka pengar när jag själv inte går runt varje månad känns konstigt. Dessutom så ger man folk dåligt samvete "va är du inte världsförälder" det har vi varit i flera år. Vi skänker även pengar till cancerforskning och hjärtforskning.
Och all mat vi köper är ekologiskt!
Ja superbra
Men om svenska staten la sina pengar rätt så skulle det finnas pengar till forskning, och ekologisk mat skulle inte vars dyrare tex

Ja nu blev det djupt

Ska nog jobba istället
Nej jag är inte bitter

Jag la mina pengar på mitt välmående, kalla mig egoist
Men jag behövde det

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nää jag syftar inte på mig :-) Sambons dumma blåsta ex. Hon har skaffat ny advokat som hävdar att hon vill komma till samförstånd Men ändå vägrar hon skriva på papper, bråkar med skolan om att de bara skickar papper till den adress pojken ...

Så kom hon äntligen På utsatt dag enligt ultraljud 160625 Och det gick fort och kändes oväntat! Inga förvarningar, tre timmar efter vattnet gick så var hon ute. Hann vara på BB i 1,5 h och det var intensivt. 16 dgr idag! Hon är söt Underba...

Förlorar oftast hela stycket!!!! Subban kanske lär sig ngt av det här!! Hon orosanmälde alltså min sambo pga att hon upplevde det som att han samt domaren i tingsrätten tyckte det var bäst om pojken går i skola där vi bor...: Ja just det sen ...

Men vad hjälper det Jag vill skrika på den dumma subban men det gör allt bara värre Subban, min sambos ex har alltså....dagen efter de muntliga förhandlingarna i tingsrätten gjort en OROSANMÄLAN mot min sambo Hon verkade inte ha någon oro när ...

Den jobbiga dagen är förbi, inte är det över men den dagen är förbi Nu får bebis komma! Ska först kommentera den jobbiga dagen vi hade i tingsrätten, en dag där min sambo stod mot sitt ex för andra gången. Ensam vårdnad var det vi ville, men ...